Vårsalongen 2013 (Konstutställning på Liljevalchs)

Kartrummet har varit på konstutställning! Är verkligen ingen flitig galleribesökare, men vårsalongen på Liljevalchs, Stockholm, prickar jag in vart fjärde, eller femte år.

Vårsalongen är en utställning för oetablerade konstnärer. Lite indie, om det inte vore för att Liljevalchs självt är superetablissemang. Här har man chans att se såväl blivande konstnärsstjärnor, innan deras verk krängs för provocerande summor, som dagssländor - bortglömda till hösten.

Varför konst på en kartsajt? Jo, det blev ett antal utslag på geografidetektorn.

Första kartverket  jag stötte på utgjordes av en blindkarta över Europa på vilken konstnärinnan, Jasmin Daryani, har gått till våldsam attack med en svart sprayburk. Tog säkert cirka fyra minuter att färdigställa från idé till färdig produkt. Jag gillar resultatet skarpt och skulle mycket väl kunna spika upp den över soffan där hemma.

Nästa verk torde ha tagit något längre tid att förfärdiga. En kvart kanske. Christina Ruthger har oskarpt målat Qatars flagga och gett det lilla verket titeln Egentligheter. Arty, men vackert.

Nästa karta jag stötte på var inget konstverk, utan visade den väg konstnären vandrat under tiden konstverket växte fram. Fredrik Strid gick genom halva Sverige med en cirka halv kubikmeter stor trälåda. En gång per dag beströk han boxen med vit linoljefärg. Då Strid förflyttade sig sommartid klibbade följaktligen horder av insekter fast i färgen. Lådan täcks alltså av en sörja av insekter och färg. Koko.

Det var så jäkla mycket folk vid lådan - orkade inte fota den.

Nästa verk är ett collage. En viss Britta Johansson har broderat Pacman som gnager på Rödluvans kjol. Stygnen är satta på en gammal karta över Mångsbro med omgivningar. Efter arbete med sökmotor vet jag numera att Mångsbro ligger i Dalarna. Antar att jag, uppvuxen med åttabitarsgrafik, tillhör någon sorts målgrupp. Och, tja, jag går väl någorlunda i gång på verket.

Gustavo Perillo Nogueira heter upphovsmannen till det sista geografiverket jag stötte på. Två delar presenterades - dels en affisch där Googles "street viewade" områden markerats med blått på en karta. Antar att detta bara var någon sorts information. Själva konsten utgjordes nog av de fyra bearbetade skärmdumparna, monterade bakom tjockt glas, som hängde intill. Karln har hittat några motiv på street view som han förädlat. Skön, och väl genomförd idé. Har själv spånat på om man skulle göra konst av street view - nån annan hann uppenbarligen före. Surt.

The world according to a right-wing conservative (världskarta)

Folk i de politiska och religiösa skalornas ytterkanter är inte bara farliga, de kan också vara oerhört roliga. Inte så att man skrattar med dem, utan åt dem, naturligtvis.

Den här världskartan cirkulerar för närvarande på sociala medier. Du har säkert sett verket, men Kartrummet snor den: geografi och komik i ett har alltid en plats på denna sida.

8-bit city (hemsida)

Är du sjuttiotalist och till och från satt limmad framför en Commodore 64 under åttiotalet? Åtta bitars-grafiken har då troligen för alltid en plats i ditt hjärta.

Kolla in 8bitcity.com: en snubbe har tagit 18 stadskartor över städer runt om i världen, och medelst nämnda grafik gjort dem betydligt mer icke-informativa, men ack så vackra. Inzoomningsbara är de dessutom!

Njut!

Songun blog (irrblogg, 2005-)

Songun Blog är en nordkoreavänlig blogg. Den hyllar regimen och dess Songunsystem, som går ut på att militären prioriteras på alla nivåer i samhället. Skribenten är oerhört hårdför och har satt i system att i ord kränka "onda" imperialistländer.

I själva verket är det ingen blogg, utan en irrblogg. Upphovsmannen har ett gudabenådat sinne för humor och är om inte västerlänning så i alla fall västvänlig

När bloggen lanserades 2005 skickades 174 inlägg. Däefter blev det enstaka inlägg per år, och nu verkar den dessvärre vara insomnad.

Songun blog dammsuger nätet för att hitta graverande bild- och filmbevis för USA:s ondska. Kannibalism, nazism och pedofili är bara några av de barbariska brott Songun Blog finner "övertygande" bevis för.

Här nedan klipper/klistrar jag in ett inlägg där vi tydligt kan se hur imperialisterna våldför sig på etniska minoriteter.

Detta är så roligt.

US Imperialist War Crimes In Africa

In the deep heart of Africa, a criminal colonialist US imperialist immoral invader of death and destruction brutally slaps two poor ethnic minority black negro local people across the face, lording it over to reveal the true face of "America" in all its naked aggression.

Stjärtnäs

Har tidigare skrivit att väntan på bussen för en kartvän inte alls behöver innebära tristess. Om lokaltrafiken bara spikat upp en karta över linjenätet flyger tiden i väg.

Hamnade, i en annan del av huvudstaden, vid en hållplats jag aldrig väntat vid tidigare.

Jag trodde inte mina ögon! Var tvungen att dubbelkolla på www - kunde den lilla husklungan i Ekerö kommun heta så? Får den heta så?

Den heter Stjärtnäs.

Helt otroligt, och fantastiskt roligt.

Oak Stand Entrance

Luton Town FC är en engelsk fotbollsklubb som spenderat några år i högstadivisionen. På vinden i föräldrahemmet har jag ett gammalt samlaralbum för fotbollsbilder från engelska ligan 81-82. Där finns plats för Richard Money i Lutons trupp - mannen som föga framgångsrik var en av tränarna i AIK:s snurriga tränarkarusell på nollnolltalet. Dessvärre saknas moneybilden i albumet.

Luton har kollapsat fullständigt de senaste åren och återfinns numera inte ens i någon av de fyra professionella divisionerna, vilket är högst beklagligt.

Vänner av urflippade geografiska företeelser kan trösta sig med att en sak kan man inte ta ifrån Luton - de har brittiska öarnas mest udda bortafansentré. På en helt vanlig svennebanan- (vad säger man i England?) gata*, precis mellan två svennebananytterdörrar med överfulla soptunnor finns på två ställen i radhuslängan blåmålade små entréer till Kenilworth Road Stadium.

Går man in genom den får man en totalöverblick över arenagrannarnas bakgårdar.

Antar att de lägenheterna har Lutons lägsta hyra.

 

 

 

* I själva verket är Oak Road inte alls någon engelsk motsvarighet till en svennebanangata. Luton kallas i bland nedlåtande Lutonistan pga av dess oproportionerligt stora pakistanska befolkning. Denna gata och de kringliggande hyser en stor del av denna befolkning.

Hoping that no one dies at the North Korean fun fair (artikel, 2011)

Gott Nytt År, geografivänner!

Bifogar (här) lite dagenefterlektyr i form av en välskriven, otroligt underhållande och, som alltid när det handlar om Nordkorea, smått chockerande text.

Landet slår en med häpnad gång, på gång, på gång.

Artikeln publicerades på vice.com för styvt ett år sen.