Grankulla

Befann mig nyligen under mitt finska semestrande i Esbo (Espoo på finska). Är man i Esbo befinner man sig kittlande nära en geografisk kuriositet. I vanlig ordning blev jag med hänvisning till tidsbrist nedröstad i frågan om familjen skulle avlägga en liten visit i nämnda plats.

Platsen är Grankulla (Kauniainen på finska). Grankulla är en kommun helt omgiven av en annan kommun - Esbo. Vi har alltså att göra med en enklav.

Kommunen uppstod i förra seklets början när välbärgade Helsingforsare byggde grandiosa villor i området. Järnväg fanns redan och barrskogsmiljön stod högt i kurs. De nya kvarteren avvek från det mindre fashionabla Esbo och plötsligt fanns en kommun i kommunen.

I dag bor cirka 8 600 personer i Finlands eget Danderyd. Knappt 40 % är svenskspråkiga.

Själv är jag nästan årligen i Esbo - skall försöka hinna med en snabbvisit nästa år.

En färd till Island 1857 (bok,1976)

En gammal mossig reseskildring som jag hittade i svärfars bokhylla.

Just en sån bok jag går i gång på. Att få en ögonvittnesskildring från förhållandena på 1800-talets Island är tjufyra karats guld för en amatörgeograf. I teorin.

En färd till Island 1857 utgörs av höjdpunkterna från Lundastudenten Nils O:son Gaddes halvårslånga rundridning på ön. Tråkigt nog upptar drygt hälften av boken äventyren på häst - hur brant den och den stigen var, hur strid den och den forsen var. Då hans resesällskap är geolog blir det lite väl mycket av den träliga vetenskapen: glaciärer, vulkaner och gejsrar.

Visst bjuds vi på en del etnologi men alldeles för lite. Personligen fördrar jag kultulurgeografi framför naturgeografi alla dagar i veckan.

Artonhundratalssvenska är ju aldrig fel ("Vad maten anbelangar, så har den en ganska sträng domare i undertecknad"), så, tja, halvbra bok kan vi väl säga.

The Vice guide to travel (film, 2006)

Vice är en gratistidning med huvudkontor i New York. Den utkommer i 19 editioner varav en skandinavisk. Tidningen är svår att få grepp om, relativt ofokuserad och helt underbar! Artiklarna är mycket välgjorda och handlar ofta om bisarra företeelser.

I Stockholm distrubieras den mest i butiker innanför tullarna med mode-/populärkulturanknytning. Snubblar över ett ex då och då och stormgillar alltid merparten av materialet.

Vicekoncernen släppte 2006 en dvd med några korta resereportage. Man skickade iväg sina säregna, inte helt sällan hårt krökande, medarbetare till Tjernobyl, Rios kåkstäder, byn i Paraguay i vilken Josef Mengele höll sig gömd när det begav sig, och ytterligare några platser dit vanliga människor aldrig beger sig.

Resultatet är en skänk från ovan för geografinördar.

Helt fantastisk dvd!

Sydsudan

I morrn är det dags - Sudans södra delar bryter sig loss och blir det självständliga landet Sydsudan. En del andra namn lär ha figurerat vid namnvalsprocessen - Nilrepubliken och Kush tex, men Sydsudan blev det alltså.

Att huvudstaden heter Juba bör man väl memorera, och att folkmängden är drygt 8 miljoner. Storleksmässigt kan man knöla in nästan ett och ett kvarts Sverige i landet.

Bakgrunden till utbrytandet är komplex och svårgreppbar, men att området hyser många kristna spelar uppenbarligen en betydande roll - regimen i Khartoum har ju envisats med att införa sharialagar i Sydsudan.

Olyckligt nog ligger den oljerika regionen Abyei i den sudansk-sydsudanska gränstrakten. Givetvis gör bägge länder anspråk på just denna yta, så de många konflikter som föregått självständigheten lär fortsätta.

Hursomhelst, grattis på födelsedan Sydsudan!

Island Games

För några dagar sedan var det party på Isle of Wight. Ön ligger någon kvarts båtresa utanför Portsmouth vid engelska sydkusten. Man firade att ett par veckors tävlande var över.

Isle of Wight stod för andra gången som värd för världens andra största internationella multisportevenemang. Som namnet antyder är det öar som tävlar mot varandra. Tävlingen är öppen för europeiska öar med mer eller mindre självstyre.

Kanalön Guernsey lekte hem i särklass flest medaljer, 107 stycken. Tvåan Isle of Man knep 68 stycken medan den enda svenska ön, Gotland, kom sexa i medaljligan med 42 rundstycken (fler än femman Åland som fick betydligt fler poänginbringande guldmedaljer). Hela listan hittar du här.

Spelen arrangeras vartannat år och nästa gång blir det transatlantisk resa för deltagarna - Bermuda är värd.

Island Games får ringa uppmärksamhet utanför övärlden, men vi fastlänningar kunde inför spelen i bla Fria Tidningen hitta en rejäl artikel, liksom i fotbollsmagasinet Offside.

Svenska flaggan look-a-likes del 2: Milano

Semester och tripp till utlandet. Fem sköna dagar med familjen i Milano har just betats av. Försökte sälja in en dagsutflykt till Campione d'Italia - den lilla italienska enklaven som ligger ett stenkast in i Schweiz. Intresset för obskyr geografi delas dessvärre inte av hustrun, så något enklavbesök blev det inte. Ärligt talat tror jag inte att en familj med tre småbarn får ut ett jota av att besöka en håla som har ett kasino och just inget mer än ett kasino, så Campione får jag beta av på egen hand nån gång. Inte för att jag tänker gambla - det är kicken av att kliva in i en obskyritet jag är ute efter.

Vår italienska värdinna var en bekant till frun som i och för sig bodde i en rätt udda plats - Milanos eget Chinatown. Redan på 1920-talet började kineser så sakteliga sippra in i staden och ägna sig åt sidenhandel. Under 1970-talet blev det lättare att emigrera från Kina och huxflux hade Milano det så många storstäder har: ovan nämnda stadsdel.

Numera verkar de flesta kinesiska affärsidkare ägna sig åt import av budgetkläder och elektronik. En hel del kinarestauranger finns där också. På det hela taget en rätt trevlig stadsdel med rimliga priser i en i övrigt mycket dyr stad.

Det om detta. Milanos flagga påminner om Sveriges dito. Och den inte bara påminner om Englands - den ser exakt ut som Englands. Ska man vara petig är det faktiskt så att den Engelska flaggan är en kopia av den milanesiska. Milanos flagga har anor ända till protokristen tid - en lokal biskop tyckte att rött kors på vit botten vore en fräck logotyp redan på 300-talet, dvs långt innan anglosaxerna ens hade börjat fantisera om att flytta till de brittiska öarna. (Staden började förvisso inte använda den förrän på 930-talet, antar man.) Ibland ser man en bild av en reptil som sväljer en karl på flaggan - en lokal symbol man ser lite här och där i stan. Det är inte bara England och Milano som flaggar rött kors på vit botten - Genua är en annan italiensk stad som använder den.

Det är inte helt ovanligt att Milanesiska fotbollslag möter engelskt motstånd i de europeiska cuperna - lustig effekt uppstår när den röd-vita flaggan viftas med i bägge läger.

Såg för övrigt inte Zlatan i stan.