Utomsvenskt svenskt del 3: Runö

Många svenskar tror ju att det finns gott om människor i Finland som lärt sig svenska exeptionellt bra - de har ingen susning (eller åtminståne endast en vag uppfattning) om att svenska faktiskt är modersmålet för hundratusentals finnar.

En sådan kunskapslucka skall man ju faktiskt skämmas över.

Jag var väl runt tjugo när jag insåg att jag själv hade en rejäl kunskapslucka om svenskans utbredning - skammen blev påtaglig. Missen rörde estlandssvenskarna. Trots att jag haft en lärare i grundskolan som var estlandssvensk med ett ytterst svenskklingande namn så hade jag inte kunnat koppla. Trots att densamme sagt att han var född i Estland så kunde jag, av samma dunkla skäl som ovan nämnda svenskar, inte förstå att det fanns en stor grupp i ett annat land som i generation efter generation haft svenska som förstaspråk.


När poletten sent om sider trillade ner blev fascinationen inte bara lika stor, utan större än vad okunnigheten tidigare varit. Estlandssvenskarnas leverne och öden fängslar mig djupt. En sommar reste jag till och med runt i det som tidigare var Estlandssverige. Tidigare säger jag - det existerar nämligen inte längre.

Under minst åtta århundrarden levde de svensktalande esterna utmed kusten och på några öar. Som mest utgjorde gruppen nästan 10 % av Estlands befolkning. Under andra världskriget flydde med enstaka undantag alla 8 000 estlandssvenskar till Sverige. Bygderna omvandlades sedan i Sovjetisk regi till diverse militärinrättningar

Lokala skillnader fanns naturligtvis mellan de olika samhällena. Den för en geografivän mest intressanta bosättningen var den på minimala ön Runö. Ön ligger mitt i Rigabuktens mynning, ett rejält stycke från övriga språkfränder. Månghundraårig isolering ledde till en mycket särpräglad kultur och en dialekt som var svårbegriplig, t.o.m. för övriga estlandssvenskar.

En introduktion till ön kan vara Sven Jerrings drygt sjuttio år gamla reportage från ön, som finns i SR:s nätarkiv. Bered dig dock på oproportionerligt mycket psalmsång, samt en intervju med ett patologiskt fåordigt gossebarn.

Den välgjorda nätsidan Den andra stranden har en avdelning om Runö. Flera gamla dialektprov finns där - bla avslöjar en äldre gentleman hur man bränner tjära på Runö. Ett rikt bildmaterial hittar du också där.

Nu är Runökulturen som sagt ett minne blott.