Simons 120 dagar (Bok, 2008)

I Big Brother kunde man se människor utan hjärna svina i en isolerad kåk. I dokuserieromanen Simons 120 dagar får vi följa en skåning med hjärna svina land och rike runt.

Vi som läser Galago vet att Simon Gärdenfors är en tecknare som levererar snygga och ofta oerhört roliga serier. Inför detta projekt hyrde han ut sin lya i Stockholm. Under 120 dagar fick han inte besöka sin densamma. På hans hemsida fick människor från hela landet anmäla intresse för att härbergera honom i max två dagar. Sedan packade han ett minimalt bagage och flackade runt i Sverige.

Som han svinar. Hasch. Kokain. Hallicugena kaktusar. Röken och kröken. Handtrallor. Misshandel. Sex på dagis nattetid. Sex i redskapsskjul. Dödshot. Strax innan han ger sig ut träffar han på sin stora kärlek. Nasty.

Folk han stöter på bönar och ber om att få slippa figurera i boken. De blir inte bönhörda.

Karln är helt gränslös, teckar fantasktiskt och serverar en rapp och fängslande berättelse.

En riktigt bra seriebok som jag kommer att gömma för ungarna tills de blir 25.

I love Borås! (Bok, 2006)

Man bör bläddra i en stor fotobok då och då. Det gör gott. Lars Tunbjörk är en meriterad fotograf som figurerat i både svenska och utländska tidningar. Ställt ut på Moderna muséet har han också, med fotona i just denna bok.

Boken innehåller foton från resor Tunbjörk gjort i Sverige mellan -89 och -95. Kameran har han riktakt mot lite halvtrashiga objekt: sunkiga nöjesparker, Ullared, finlandsfärjor, ja, du fattar. Den enda skriftliga information man får om bilderna är i princip i vilken kommun de är tagna.

Det är en obehaglig mix av humor och svärta över fotona, som är fulsnyggt läckra allihop. Det är uppenbart att stockholmaren Tunbjörk sökt sig till miljöer han normalt sett inte vistas i, och som han finner omåttligt exotiska. Bilderna avslöjar en enorm fascination av fula varuhusentréer, textade prisskyltar, undermålig butiksinredning, ödsliga torg och människor klädda i budgetplagg. Ska vi snacka klass har han försökt skildra underklassen, eller motsvarande.

"Tunbjörk skildrar ett folkhem på dekis, eller i varje fall ett samhälle som totalt kapitulerat för kommersialismen i alla dess former", skrev Dagens arbete när det begav sig och beskrev därmed insiktsfullt vad boken handlar om.

Jag gillar Tunbjörks projekt. Nu tycker jag han tar sin kamera och går ut och betar av övriga Sverige: en medelklass på dekis, och en överklass på dekis och hur även dessa klasser kapitulerat för kommersialismen i alla dess former.

Sønn av jord og himmel (Bok, 1978)

Blev ett stycke norsk sommarlitteratur. Grönländskt uppdrag av Kåre Holt. Då bokens originaltitel är oändligt mycket mer poetisk än versionens jag läste, den svenska, håller jag mig till den i detta inlägg. Dessutom hittade jag ingen bild på den svenska upplagan, vilken för övrigt hade ett erbarmligt formgivet omslag.

Sønn av jord og himmel handlar om den verklige norsk-danske prästen Hans Egede. 1721, bara ett par hundra år efter att Norden mist kontakten med de grönländska vikingakolonierna, skrev Egede till kungen och bad om tillstånd att åka till Grönland och se om han kunde hitta dem. Han tyckte att det var hög tid att omvända de gamla nordmännen till den Lutherska läran, om de nu ens hade kvar sin kristna tro. För att få med kungen på noterna varnade han för att ön höll på att hamna i klorna på holländarna som framgångsrikt idkade handel med inuiterna. Kungen skickade upp ett par handelsskepp med Egede och dennes fru och fyra barn. Besättningen bildade en liten bas på Grönland från vilken missionären utan framgång under sexton år letade efter kolonierna. Emellertid började han ganska snart efter ankomsten predika för inuiterna. Handeln utvecklas inte riktigt som väntat.

Kåre Holt har sammanfattat detta enorma och fascinerande projekt med bla Egedes handskrivna dagbok vid sin sida. Att göra detta i skönlitterär form är ett rysligt trevligt initiativ. Holt har ett högt utvecklat sinne för formulering och totalt sett håller boken verkligen i hop.

En invändning jag har är att författaren skiftar berättarperspektiv på ett ganska kaotiskt sätt. Under bokens första tre fjärdedelar inleds varje kapitel med antingen rubriken Egedes röst eller Berättarens röst, där perspektivet är första eller tredje person. Plötsligt följer en räcka kapitel där ytterligare knappt tio figurer ur persongalleriet turas om att berätta i första person. Därefter återgår han till ursprungsupplägget. Visst måste det ha varit oemotståndligt att som författare sätta sig in i de medverkandes tankevärld, men han kunde valt en mindre klumpig metod att få detta på pränt.

Men ha överseende med detta och bara läs!

Nordisk Emigrationsatlas (Bok, 1980)

"En sån här atlas måste ju vara superintressant!" Tänkte jag när jag fick syn på Nordisk Emigrationsatlas i den lokala bibblan. "Den innehåller säkert massa olika kartor! Tex kartor som visar vilka länder man åkte till! Kartor som visar hur de nordiska folken spred sig i de nya länderna decennierna efter ankomsten! Och kanske kartor som visar de olika rutterna man kunde välja!"

Där hade jag fel.

Nordisk Emigrationsatlas innehåller sexton likadana kartor över Norden. Medelst cirklar visas hur stort personutflödet var i varje kommun under sexton på varandra följande perioder under de stora emigrationsåren.

Den är ganska tråkig.

Geografi och Musik, del 1: Hell's Ditch (1990)

Kartrummet gillar musik. I bland gifter sig de tvenne disciplinerna geografi och musik. Då uppstår ett gyllene bloggögonblick. Några av dessa ögonblick kommer att från och med nu att med ojämna mellanrum dyka upp i Kartrummets nya följetong Geografi och Musik.

Först ut är skivomslaget till The Pogues lp från 1990, Hell's Ditch.

Skivan har inte bara ett makalöst vackert omslag, där låtarnas titlar utgör namnen på platser i en fiktiv karta, den är även The Pogues allra bästa skiva. Bandet övergav punkinfluenserna och spelade in 12 glimrande folkpoppärlor. Till nästa skiva hade den legendariske frontmannen och bandets mest kompetente låtskrivare Shane McGowan lämnat skutan. En fin avslutning på en epok.