Svenska flaggan look-a-likes del 4: Katolska domkyrkan i Stockholm

Den här gulvita flaggan kan du stöta på i Norden, eller bara i Stockholm för att vara precis. Och inte varsomhelst i huvuvudstaden utan vid en specifik adress nära Medborgarplatsen på Södermalm.

Där ligger de svenska katolikernas domkyrka. Flaggan är inte de svenska katolikernas dito, utan själva domkyrkans egen.

Egen flagga - inte illa!

Gult och vitt går uppenbarligen hem bland katoliker - Vatikanstatens flagga utgörs nämligen också av dessa kulörer.

Arktis (bok, 2001)

En av de mest intressanta ytorna på planeten är den som återfinns norr om sextionde breddgranen! Där ovanför hittar vi Arktis (om man undantar de delar golfströmmen tinar upp). Det är ett i högsta grad ogästvänligt ställe, ändå har människor dragits till området. Dels ursprungsbefolkningen som redan för tiotusentals år sen slog fast att här är det inte så pjåkigt! Dels vikingarna som koloniserade Grönland år 986-typ 1400 (var de blev av är en olöst historisk gåta). Dels alla upptäcktsresande och nybyggare som i ett halv årtusende gett sig av dit i diverse ärenden (alla dog i början).

Sånt gör mig galen av fascination.

Den här boken är skriven av Torgny Nordin och han har gjort det mycket väl. Den innehåller ett gäng essäer varav de flesta avhandlar ämnen där verkligheten i högsta grad överträffar fiktionen. Bland annat får vi ta del av ödena de eskimåer Robert Peary (osympatisk gubbe som kom först till nordpolen) släpade med sig till New York som nån sorts kuriosa, gick till mötes. Vi får ta del av S.A. Andrées fatala ballongflygning till nordpolen, eller snarare räddningsexpeditionerna som skickades ut. De historiska tillbakablickarna varvas med hans egna observationer från tripper norröver.

Stilistiskt är Nordin mycket säker. Läser du Svenska Dagbladet har du stött på honom; han skriver en hel del i den blaskan.

Jag kan inte se varför du inte skulle läsa den här.

Kobra (tv-program, 2007-)

Kobra är svt:s främsta kulturprogram, möjligtvis någonsin. En näve utmärkelser har det ju också fått sen starten nollsju. När Sveriges bästa tidning Sex (intervjutidning utan någon som helst uppenbar röd tråd) gick i graven höll jag på att bryta i hop, men hjärnan bakom blaskan, Ika Johannesson, har nu tjänsten som redaktör för Kobra så alla fantastiska uppslag flyttade bara över från papper till skärm.

Nu är det inte säkert att den geografiintresserade har något alls till över för kultur, och då kultur i statlig television ger associationer till svarta polotröjor och unken finkultur kan det mycket väl vara så att det sitter en hoper geografinördar i landet som inte alls har sett detta program. Tuff skit. Kobra blandar nämligen, som varje kulturprogram med självaktning numera gör, högt och lågt (för övrigt två termer som jag i kultursammanhang har svårt för, men du fattar). I bland undrar man vad inslagen alls har med kultur att göra. Men Kobra är inte bara ett kulturprogram utan ibland även ett första klassens rese-/geografiprogram. De flänger kors och tvärs över jorden och gräver fram saker som ligger utanför den genomsnittlige resereporterns referensramar.

De åker till London och snackar med fotografer som plåtade under upploppen tidigare i vår. I spelstaden Macau rapporterar de inte från de ofattbart vräkiga casinona och hotellen, utan ger sig in bland kulisserna bakom desamma. I Baku, som skall arra Eurovisionsångtävlingen 2012, hänger de med folk som är uppspelta som småbarn, dels över att tävlingen hamnat just där, dels över att Baku har blivit en modern, expansiv stad. De stannar inte där utan hänger även med regimkritiker som driver underjordiska tevekanaler och som lever rätt farligt.

Ovanstående exempel är bara från höstens säsong.

Vill du se prima geogrfiteve kan du inte välja bort Kobra.

Dessutom spelar de galet bra musik.

Gamla program och spellistor hittar du på svt.se.

NK news (knasig hemsida, 2005-)

Vet inte riktigt var jag ska börja när jag ska beskriva hemsidan NK News. För att överhuvud

taget ha en chans att begripa någonting måste man vara bekant med nordkoreanska statens nyhetsbyrå KCNA.

KCNA har monopol på all nyhetsrapportering i det hermetiskt slutna riket. Sedan 1996 har byrån en hemsida. Sidan är oerhört svårnavigerad och har en layout som för tankarna till www anno tidigt nittiotal.

Nyhetsvärderingen är rent orwellsk och samtidigt som man fasar över att landets 23 miljoner invånare matas med sådan dynga kan man faktiskt inte låta bli att dra på smilbanden.

Dagligen presenteras 10-20 rubriker på vilka man kan klicka för att få en längre, eller kortare text. Strängt taget är det bara en handfull nyheter som återkommer om och om igen.

Dels är det alla floral baskets som antingen nedlagts vid monument, eller delats ut än hit, än dit mellan olika diplomater.

Dels visar man det massiva stödet regimen har runt om i världen genom att citera diverse framstående människors hyllningar av härskaren Kim Jong-Il. Bland annat förekommer svensken och Kim-fantasten Christer Lundgren som vi alla känner till (inte), 33 gånger i nyheterna. Har är ordförande i Svensk-Koreanska föreningen. När det svenska Kommunistiska Partiet (medlemsantal: 1500) gör ett pro-nordkoreanska uttalande blir det rubriker i KCNA.

Dels tokskäller man i nyhetsform på Japan, the US imperialists och the south Korean puppet warmongers (jo, länderna kallas oftast så (observera det gemena s:et i south!)).

De tre ovanstående nyheterna dyker i princip dagligen upp i olika former. När landet drabbas av en katastrof av globalt intresse rapporterar byrån ibland, ibland inte, ibland med flera dagars fördröjning och oftast med helt obetalbara formuleringar. Såhär lät en passage om fjolårets nyhet där folket för första gången fick veta att landet drabbats av massiva översvämningar:

Not a small number of industrial establishments were damaged or flooded, inflicting an adverse effect on the economic growth and the people's living.

Kan verkligen rekommendera ett besök på denna nyhetsbyrås hemsida!

Nu till NK News.

Sidan har skapats av en anonym amerikansk tjomme som skulle lära sig att utveckla hemsidor. Enligt egen utsago hade han inte en susning om vad sidan skulle handla om. Han tog fasta på sin fascination av personkulter och det faktum att han ibland dumsurfade på KCNA.

Jänkarn hade noterat att KCNA-nyheterna inte fanns i något databas överhuvudtaget. Det går inte att söka artiklar på sidan. Detta blev alltså ett gyllene tillfälle att lära sig att göra databaser. NK News är alltså en databas med KCNA-material.

Men NK News-killen gillar även satir så man kan tillika hitta en KCNA hall of fame där den mest urspårade journalistiken från byrån finns listad.

Vi bjuds även på en KCNA random insult generator, en Gregorian - Juche Era [Nordkoreas egen tideräkning] Conversion Tool och en massa annat smått och gott.

En hysteriskt rolig mischmasch-sida som i botten är djupt tragisk.

Adress: nk-news.net. Förväxla inte med nknews.org.

The Hammer and the Cross (bok, 2010)

Vikingarna fängslar mig. De stack i väg i sina båtar till andra länder - vad mer kan en kart-/ rese-/ geografinörd begära? Hisnande historier uppstod varhelst långbåtarna och knarrarna lade till. Kan man tro.

När jag i egenskap av ovanstående läser The Hammer and the Cross, som är en sammanfattningen av eran, får jag bekräftat det jag redan vet. Vikingarnas äventyr på brittiska öarna och nere på kontinenten är rätt tradiga. De ville bara döda och stjäla. När de väl lyckades lägga vantarna på ett stycke land, ta Normandie tex, så assimilerades de ögonaböj och har således inte lämnat något bestående avtryck i historien. Bortsett från några geografiska namn på sin höjd.

Äventyren i Nordatlanten är däremot en del av vikingatiden som alltid fängslar nåt så djävulskt! De seglade rakt ut i mörkret! Och hittade land! Och deras ättlingar bor där än i dag! Ytterligare ett fall där verkligheten överträffar dikten. Historien om den svenske Ingmar som företog en regelrätt upptäcktsresa till Kaukasus, och därbortom, är också ett (av få) exempel på häpnadsväckande utomatlantiska vikingaäventyr.

Således är det upptäcktsresekapitlen i boken som jag läser med behållning. En riktigt vass skribent kunde naturligtvis även ha fångat mitt intresse även i övriga kapitel, men jag kan dessvärre inte räkna Robert Ferguson som en dito. Han är för torr och stundtals svämmar texten över av namn och årtal som bara gör texten plottrig. Att han gett boken undertiteln A new history of the vikings är en gåta.

Köp den inte. Låna den på bibblan och läs kapitlen om Atlanten och Ingmar.