Nothing to envy (bok, 2009)

Att hitta en oberoende ögonvittnesskildring inifrån Nordkorea av en västerländsk journalist är inte bara svårt- det är omöjligt. Någon sådan existerar nämligen inte. Officiellt heter det att man är i krig och vill inte riskera spionage. Övervakningen är total, så om någon journalist letar sig in i landet på egen hand skulle det utan tvekan leda till avrättning.

Skildringar av utlänningar inifrån landet finns det gott om, men alla visar samma sak. Nämligen den rutt alla slussas längs med av de alltid närvarande statliga guiderna. Skyltfönstret Pyongyang lämnas endast i bussar som kör en till väl valda monument. Även om dessa skildringar alltid är häpnadsväckande blir man galen efter att ha tagit del av ett antal sådana: hur är det egentligen i landet?

Det finns en handfull vittnesmål av avhoppare- Nothing to envy av Barbara Demick är en relativt ny som kom i svensk översättning i år. Demick presenterar resultatet av intervjuer med sex flyktingar från staden Chongjin.

Regimen hävdar ju att man är ett demokratiskt, öppet och tolerant samhälle. Den regimvänliga sidan naenara.com.kp skriver bla att

All the citizens who have reached 17 years of age have the right to elect and to be elected, irrespective of sex, race, occupation, length of residence, property status, education, party affiliation, political views and religion. They also have freedom of speech, the press, assembly, demonstration and association, freedom of religious beliefs and they are entitled to submit complaints and petitions.

Att nordkoreanerna i själva verket lever i ett totalitärt mardrömsland visas i boken med hjälp av förstahandsinformation. Bla berättar en av huvudpersonerna om hur hennes man vid ett tillfälle tas in på långa förhör av polisen. Anledningen var ett uttalande under en tv-kväll med grannarna. Under ett inslag som visade hur framgångsrikt landet är på att producera gummistövlar brister maken ut: Ha! Hur kommer det sig att mina barn inte har några gummistövlar när det finns så gott om dem?

Att tala fritt ur hjärtat är livsfarligt. Överallt.

Två av huvudpersonerna är ett ungt ogift par - båda flyr oberoende av varandra, ovetandes om att den andra haft flyktplaner. Att yppa sina tankar för pojk-/flickvän är förenat med livsfara.

Kapitlen om vardagslunken i vad regimen påstår är ett fungerande demokratiskt samhälle är makalös och välskriven läsning. Under nittiotalet när biståndet från Kina och Ryssland uteblir kollapsar samtliga samhällsfunktioner, utom möjligen armén. Ledningen behåller sitt grepp. Svält uppstår. Denna ohyggliga period upptar naturligtvis störst del i boken då den triggar huvudpersonerna att hoppa av.

Avslutningsvis får vi följa de sex intervjuobjekten i Sydkorea, som nästan alla avhoppare hamnar i. Att komma till rätta i världens trettonde största ekonomi är sannerligen en kamp för en nordkorean.

Nothing to envy är en bok som är omöjlig att lägga i från sig. Den innehåller så mycket drama, förstklassiga miljöbeskrivningar och ett makalöst persongalleri att man undrar varför man alls skall läsa skönlitteratur.

Rekommenderas!