Judiska autonoma länet

På 1920-talet hade den sionistiska rörelsen ett antal tongivande konkurrenter. En sådan organisation var IKOR (Idishe Kolonizatsie Organizatsie in Rusland). Organisationen stod kommunismen nära och tyckte att knegarnas paradis i öster vore en perfekt plats för de arbetande judarna att stråla samman på. IKOR var tämligen resursstark då den sponsrades av ett antal amerikansk-judiska affärsmän. 


Högst upp på IKOR:s önskelista fanns Sovjets egen riviera Krim, men Kreml befarade att lokalbefolkningen inte var mogen för en judisk massinflyttning. Istället erbjöd man ett område i Khabarovsk län. Ett relativt folktomt område med en hel del träskmark. Det var beläget i fjärran östern, inte långt från Koreahalvön. Här, intill den strategiska kinesiska gränsen behövde Sovjet få fart på nybyggandet.


Sju tidszoner öster om Moskva kunde alltså Sovjet tänka sig att upplåta lite mark till sina egna och utlandets judar, och vid trettiotalets mitt fanns Judiska autonoma länet utmärkt på Sovjets kartor.


Lyckan blev dessvärre kortvarig, Stalins paranoia letade sig redan innan decenniet var över in i länet och det blev gullag eller nackskott för eliten i de nya samhällena. Och på det kom andra världskriget. Och därefter blev staten Israel ett reellt alternativ.


Som mest bodde 18 000 judar i länet, i dag bor där knappt ett par tusen vilket utgör en procent av länets totala befolkning. Men namnet är fortfarande Judiska autonoma länet.