Belgien är en tvättäkta misch-masch-stat och således en våt dröm för oss som går i gång på geografi. I norr ligger Flandern och i söder Vallonien, och i gränsregionerna åt alla håll finns enklaver av olika slag. Det råder inte alltid harmoni i den heterogena monarkin. För ett tag sedan satte Belgien världsrekord i antal dagar utan regering efter ett val.
En sak som är infekterad i landet är språkfrågan. Besökte nyligen landet och härbergerades under tre dagar i en kommun där saker ställts på sin spets - Rhode-Saint-Genèse. Eller, Sint-Genesius-Rode, om man ska man vara petig. Kommunen ligger nämligen i Flandern och där är tugget flamländska. Rhode-Saint-Genèse har emellertid haft en betydande frankofon minoritet, så den kommunala servicen har varit tvåspråkig. Något flamländska kommuner annars är restriktiva med.
Under senare år har andelen fransktalande ökat och är numera uppe i knappt 70%. Denna grupp börjar undra varför man i herrans namn man ska fortsätta tillhöra Flandern - varför inte ansluta till den tvåspråkiga grannregionen Bryssel? I fjol lyfte den frankofona majoriteten frågan i kommunfullmäktige. Flandern blev skogstokigt. Var det rimligt att flamländsk mark hux flux blir något annat bara för att folk flyttar hit och dit? Flamländarna betraktar dessutom den tvåspråkiga kommunala servicen som ett provisorium, tills den frankofona inflyttningen stagnerat och alla lärt sig flamländska. Än är sista ordet inte sagt. Själv stötte jag inte på någon från de två lägren - jag interagerade enkom med en handfull av av de 133 folkbokförda svenskarna i kommunen.
På bilden: Flandern (delregionen Brabant) i grått. Rhode-Saint-Genése i rött. Regionen Bryssel som vit fläck,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar