På 1860-talet växte det illa i Norden. 1867 var rent förjäkligt - missväxten ledde till svält och misär i flera delar av Norrland och Finland. Många gav upp och hoppade på amerikabåten. Familjerna Hognell, Henriksson och Björklund från svensktalande Österbotten i Finland gav också upp, men begav sig i stället med häst och vagn av österut.Efter fyra veckor på vägarna befann de sig i närheten av sjön Ladoga, mitt i finsktalanade Karelen. von Etter, stor markägare i trakterna, erbjöd sällskapet ett stycke ödemark. Här satte Österbottningarna i gång med trädfällning för att kunna bedriva jordbruk. Fler familjer anslöt och så småningom hade husklungan blivit en by som fick namnet Sorjos.
Byn växte och fick såväl folkskola som järnvägsstation. 1890 hade sverigefinlands östligaste utpost 213 invånare. Fler än så blev det aldrig, dessutom inleddes en ofrånkomlig förfinskning av den lilla enklaven. På 1940-talet ledde Sovjets ockupation till massevakuering av finska medborgare från Karelen. I detta skede fanns 83 svensktalande i Sorjos.
Nuförtiden är bygden återigen snudd på ödemark, men åtskilliga fascineras av Sorjos öden. Bland annat kan jag rekommendera en artikel från Hufvudstadsbladet, skriven av journalisten Magnus Londen. Den finns även på hans hemsida. Londen beger sig till Ryssland och hittar med stor möda Sorjos där han gör intressanta upptäckter.
Dokumentärfilmaren Julia Ingo gjorde tillsammans med sin pappa Peter en film om byn. Deras förfäder härstammar därifrån. Filmen, Där björkarna susat, gick i februari i år på den finlandssvenska kanalen FST5, vilken jag inte kan ratta in. Gudskelov har vi ju Kunskapskanalen i Sverige - känner jag deras programinköpare rätt kommer den förr eller senare visas där. På Youtube kan du se ett bakom-kulisserna-klipp. (Bilden ovan kommer från filmens trailer...)
Hej skrev just en lång kommentar som försvann. Jag skriver igen någon annan dag då jag har tid:)
SvaraRadera/Jud.ratata.fi