Är man i Sverige är det stört omöjligt att kliva över landets nordöstra gräns och befinna sig i Ryssland. Finland ligger liksom i vägen.
Om man befinner sig i Frankrike och har för avsikt att ta ett steg över gränsen och hamna i Holland får man också problem - man hamnar i Belgien. Detta problem kan emellertid kringås.
Flyg till Karibien.
Öarna i Västindien är en ren pytt i panna av statslösningar. Några är självständiga. Rätt många styrs fortfarande från Europa - britterna och fransmännen hissar flest flaggor. Holländarna har också en del territorium. Det är på den lilla ön Saint Martin/Sint Maarten vårt lilla gränsdilemma får en lösning. Norra delen av ön styrs nämligen av Frankrike, den södra av Holland. Här kan man alltså ta klivet från baguette-land rätt in i tulpan-land. Voila!
Saint Martin/Sint Maarten är den minsta tvånationsön i världen menar turistnäringen på ön. Men då har de glömt Märket - den 3 hektar stora ön/skäret i Östersjön som delas mellan Sverige och Finland.
Märket är obebodd - den fransk-holländska ön har för sin litenhet ganska många bofasta - ca 75 000 personer. Därtill besöker mer än en miljon turister ön varje år. Galet många gourmetrestauranger och tax free-shopping attraherar horder av kryssningspassagerare.
En blogg om geografi. Gillar du reseskildringar, upptäcktsresor, atlas, sköna ställen, osköna ställen, bortglömda ställen, gränser, folkslag, flaggor, språk, enklaver, öar och folkvandringar så kommer du säkert hitta något läsvärt här!
måndag 27 juni 2011
lördag 18 juni 2011
Svenska återvändsgränder i Corby
I Northamptonshire, England, finns ett samhälle som heter Corby. Där bor cirka 50 000 personer. I folkmun kallas det Lilla Skottland då en stor andel av Corbyborna har skottskt påbrå. I södra delen ligger stadsdelen Danesholme där arkeologer hittat gammal vikingabebyggelse. Här finns en hoper gator namngivna efter städer i skandinaviska och nordeuropeiska länder. Utifrån de långa gatorna Copenhagen Road och Viking Way spretar ett antal återvändsgränder ut, döpta efter svenska städer.
Här finns utrymme att reflektera över hur man resonerade på stadsbyggnadskontoret.
Att man utgår från några av landets största städer vid namngivningen verkar rimligt: Malmo Close och Stockholm Close.
Karlstad Close - tja, topp 20 på folkmängdslistan. Eller tänkte man Selma Lagerlöf?
Sen snurrar det till rejält. Boden, Vara och Motala har fått varsin close döpt efter sig. Finns här någon röd tråd? Så vitt jag kan se är vikingakopplingen svag i samtliga fall, eller har jag missat något? Corby är en gammal stålindustristad, men inte är väl alla dessa svenska samhällen kända stålcentra.Tror det blir att skriva till kommunen.
Återkommer i frågan.
Här finns utrymme att reflektera över hur man resonerade på stadsbyggnadskontoret.
Att man utgår från några av landets största städer vid namngivningen verkar rimligt: Malmo Close och Stockholm Close.
Karlstad Close - tja, topp 20 på folkmängdslistan. Eller tänkte man Selma Lagerlöf?
Sen snurrar det till rejält. Boden, Vara och Motala har fått varsin close döpt efter sig. Finns här någon röd tråd? Så vitt jag kan se är vikingakopplingen svag i samtliga fall, eller har jag missat något? Corby är en gammal stålindustristad, men inte är väl alla dessa svenska samhällen kända stålcentra.Tror det blir att skriva till kommunen.
Återkommer i frågan.
måndag 13 juni 2011
Kingdom of Humanity på Spratlyöarna
Det hettar till i Sydkinesiska sjön. Igår uppmärksammade SvD de cirka 750 små öar som ligger utspridda i ett stort område, många mil från civilisationen, i havet mellan Vietnam, Filippinerna och Borneo. Spratlyöarna kallas de. Öarna ser inte mycket ut för världen, men under vattenytan finns stora mängder fisk och man antar att det kan finnas en hel del fossila bränslen att pumpa upp.
Naturtillgångar plus oklarheter om vem som egentligen har rätten till öarna (sex länder gör anspråk på dem) är ju per definition lika med vapenskrammel, så sannolikt kommer gemene man ha hört talas om Spratlyöarna inom en snar framtid.
Öarnas historia är fascinerande: på 1870-talet bosatte sig den brittiske sjökaptenen James George Meads öarna. Han utsåg sig själv till någon sorts kung i sitt nya rike som han kallade Kingdom of Humanity. Fattiga och förtryckta i Europa erbjöds bli medborgare i landet. Invånarantalet var snart uppe i ett par tusen och Storbritannien ställde upp med miltärt försvar mot att de fick lägga till i öarnas små hamnar.
På 1910-talet hade Kingdom of Humanity sin storhetsperiod: 7000 invånare och eget universitet.
Andra världskriget ledde till katastrofala följder för landet. 1939 tvingades dåvarande kungen, King Franklin, att gå i exil i Australien och med honom följde hela befolkningen - det som i dag kallas spratlydiasporan.
Historien om Kingdom of Humanity är dravel. En bluff. Landet är ett hitte-på-land, eller mikronation som det också kallas. Mikronationer kan vara existerande (Christiania i Köpenhamn brukar anges som ett exempel på en sådan) eller så kan de vara rena skrivbordsprodukter skapade av allt från ensamma, finniga studenter till en grupp galningar.
Vem/vilka som är hjärnan bakom Kingdom of Humanity- tramset är oklart, men landet existerar bara på nätet.
Lonely Planet har ägnat en hel guide till mikronationer. Bloggar om den framledes.
I mikronationssfären är Spratlyöarna heta. Flera fejkländer har sitt territorium på öarna (i fantasin), antagligen för att de är något av tabula rasa i historien och geografin. Det finns emellertid en anledning till det – öarna är inga öar utan ett gytter av flacka kobbar och skär, nästan alla är omöjliga att bebygga. Ogästvänliga är bara förnamnet. Bilden ovan visar hur "landet" Morac-Songhrati-Meads menar att terrängen är beskaffad i regionen. Denna mikronation har f ö den mest ambitiösa hemsidan av Spratlyländerna, kolla här.
Kolla in denna sida för en informativ spratlymikronationslista.
Naturtillgångar plus oklarheter om vem som egentligen har rätten till öarna (sex länder gör anspråk på dem) är ju per definition lika med vapenskrammel, så sannolikt kommer gemene man ha hört talas om Spratlyöarna inom en snar framtid.
Öarnas historia är fascinerande: på 1870-talet bosatte sig den brittiske sjökaptenen James George Meads öarna. Han utsåg sig själv till någon sorts kung i sitt nya rike som han kallade Kingdom of Humanity. Fattiga och förtryckta i Europa erbjöds bli medborgare i landet. Invånarantalet var snart uppe i ett par tusen och Storbritannien ställde upp med miltärt försvar mot att de fick lägga till i öarnas små hamnar.
På 1910-talet hade Kingdom of Humanity sin storhetsperiod: 7000 invånare och eget universitet.
Andra världskriget ledde till katastrofala följder för landet. 1939 tvingades dåvarande kungen, King Franklin, att gå i exil i Australien och med honom följde hela befolkningen - det som i dag kallas spratlydiasporan.
Historien om Kingdom of Humanity är dravel. En bluff. Landet är ett hitte-på-land, eller mikronation som det också kallas. Mikronationer kan vara existerande (Christiania i Köpenhamn brukar anges som ett exempel på en sådan) eller så kan de vara rena skrivbordsprodukter skapade av allt från ensamma, finniga studenter till en grupp galningar.
Vem/vilka som är hjärnan bakom Kingdom of Humanity- tramset är oklart, men landet existerar bara på nätet.
Lonely Planet har ägnat en hel guide till mikronationer. Bloggar om den framledes.
I mikronationssfären är Spratlyöarna heta. Flera fejkländer har sitt territorium på öarna (i fantasin), antagligen för att de är något av tabula rasa i historien och geografin. Det finns emellertid en anledning till det – öarna är inga öar utan ett gytter av flacka kobbar och skär, nästan alla är omöjliga att bebygga. Ogästvänliga är bara förnamnet. Bilden ovan visar hur "landet" Morac-Songhrati-Meads menar att terrängen är beskaffad i regionen. Denna mikronation har f ö den mest ambitiösa hemsidan av Spratlyländerna, kolla här.
Kolla in denna sida för en informativ spratlymikronationslista.
lördag 11 juni 2011
Transnistrien
Sovjets sönderfall ledde till en snudd på oöverblickbar mosaik av erkända och och icke erkända stater. Bara det minimala, oansenliga och med europeiska mått utmärglade landet Moldavien bjuder på några riktiga läckerbitar för oss kartälskare.
Vid den allmänna kollapsen runt 1990 blev Moldavien självständigt. Vissa anser anser att Moldaver och Rumäner nästan är samma grej, och att Moldaviska bara är en variant av Rumänska. Moldaver själva hävdar naturligtvis att de etniskt och språkligt är unika.
I landets allra östligaste del flyter floden Dnestr. Några kilometer bortom floden sträcker sig Ukrainas gräns. På denna lilla slingrande landremsa bor en halv miljon människor som gett Moldavien en rejäl huvudvärk. I stora drag kan man säga att de efter självständigheten blev allt mer bekymrade över moldavifierningen i samhället. Landremsan bebos inte av någon enhetlig folkgrupp - en tredjedel av dem är ryssar, en tredjedel ukrainare medan en tredjedel är moldaver - men separatisterna var starka och utropade i september -90 Sovjetrepubliken Transnistrien. Det var bättre förr, resonerade man. Moldavien tände till, mobiliserade och gick till attack. Rysslands armé ingrep på Transnistriens sida. Efter eldupphöret -92 hade de moldaviska myndigeterna tappat allt inflytande i regionen. I praktiken är landet numera en självständig republik, men inget av FN:s medlemsländer har erkänt det.
Sovjetnostalgin är stark i landet; hammaren och skäran finns i både statsvapen och flagga. Moldavien fimpade det kyrilliska alfabetet - det gjorde inte Transnistrien. Dessutom kan man inte ha ett mer ryskt namn än presidenten: Igor Smirnov
Den fotbollsintresserade känner till laget Sheriff Tiraspol, dominant i den moldaviska ligan och som brukar småskrälla i kvalen till de europeiska cuperna. Tiraspol är Transnistriens huvudstad.
En annan, sverigebekant stad i landet är Bender. Kalabaliken i Bender känner du till om du kan din kungahistoria. Karl XII jiddrade nämligen i denna stad i 1700-talets början. Dessa händelser ligger bakom filmkomedin med samma namn från 1983 med Gösta Ekman i huvudrollen, liksom uppsaliensiska Juvenalordens spex En kalabalik i sänder från 2007.
Republikens gränsdragning är vanvettig och rent hypnotisk för en kartofil. Se själv på denna högupplösta karta!
Vid den allmänna kollapsen runt 1990 blev Moldavien självständigt. Vissa anser anser att Moldaver och Rumäner nästan är samma grej, och att Moldaviska bara är en variant av Rumänska. Moldaver själva hävdar naturligtvis att de etniskt och språkligt är unika.
I landets allra östligaste del flyter floden Dnestr. Några kilometer bortom floden sträcker sig Ukrainas gräns. På denna lilla slingrande landremsa bor en halv miljon människor som gett Moldavien en rejäl huvudvärk. I stora drag kan man säga att de efter självständigheten blev allt mer bekymrade över moldavifierningen i samhället. Landremsan bebos inte av någon enhetlig folkgrupp - en tredjedel av dem är ryssar, en tredjedel ukrainare medan en tredjedel är moldaver - men separatisterna var starka och utropade i september -90 Sovjetrepubliken Transnistrien. Det var bättre förr, resonerade man. Moldavien tände till, mobiliserade och gick till attack. Rysslands armé ingrep på Transnistriens sida. Efter eldupphöret -92 hade de moldaviska myndigeterna tappat allt inflytande i regionen. I praktiken är landet numera en självständig republik, men inget av FN:s medlemsländer har erkänt det.
Sovjetnostalgin är stark i landet; hammaren och skäran finns i både statsvapen och flagga. Moldavien fimpade det kyrilliska alfabetet - det gjorde inte Transnistrien. Dessutom kan man inte ha ett mer ryskt namn än presidenten: Igor Smirnov
Den fotbollsintresserade känner till laget Sheriff Tiraspol, dominant i den moldaviska ligan och som brukar småskrälla i kvalen till de europeiska cuperna. Tiraspol är Transnistriens huvudstad.
En annan, sverigebekant stad i landet är Bender. Kalabaliken i Bender känner du till om du kan din kungahistoria. Karl XII jiddrade nämligen i denna stad i 1700-talets början. Dessa händelser ligger bakom filmkomedin med samma namn från 1983 med Gösta Ekman i huvudrollen, liksom uppsaliensiska Juvenalordens spex En kalabalik i sänder från 2007.
Republikens gränsdragning är vanvettig och rent hypnotisk för en kartofil. Se själv på denna högupplösta karta!
Etiketter:
Juvenalordern,
Moldavien,
Sovjetunionen,
Transnistrien
tisdag 7 juni 2011
Utomsvenskt svenskt, del 2: Oberá
När svenskar på 1800- talet i desperation åkte över "den djävla oceanen" (som Utvandrarna-drängen Arvid kallar Atlanten) hamnade de flesta i Nordamerika. Att några hamnade i Sydamerika är något man sällan hör talas om.
Brasilien var ett budgetalternativ, och av de nordbor som hamnade där var det få som stod ut med klimatet. Man letade sig inåt kontinenten och efter 60-70 mil befann man sig i norra Argentina - i delstaten Misiones som är inkilad mellan Paraguay och Brasilien. Där stod man ut.
De första utvandrarana kom i huvudsak från Sundsvall och Stockholm som de lämnat 1891. 20 år senare fick de sällskap av svartlistade gruvarbetarfamiljer från Kiruna. På platsen där de slog sig ner, Villa Svea, växte en stad fram som så småningom fick namnet Oberá. Staden blev en smältdegel av en mängd, främst europeiska, nationaliteter och i dag bor där runt 55 000 personer.
Några få av svenskättlingarna, de riktigt ålderstigna, pratar fortfarande svenska och diverse stadsdelar och butiker har svenskklingande namn. Hela tre jubileer firar man i år. 120- och 100- årsminnet av de bägge utvandringsvågorna samt 50-årsjubileet av skolan Instituto Carlos Linneo.
En sr-dokumentär om argentinasvenskarna hittar du här.
Brasilien var ett budgetalternativ, och av de nordbor som hamnade där var det få som stod ut med klimatet. Man letade sig inåt kontinenten och efter 60-70 mil befann man sig i norra Argentina - i delstaten Misiones som är inkilad mellan Paraguay och Brasilien. Där stod man ut.
De första utvandrarana kom i huvudsak från Sundsvall och Stockholm som de lämnat 1891. 20 år senare fick de sällskap av svartlistade gruvarbetarfamiljer från Kiruna. På platsen där de slog sig ner, Villa Svea, växte en stad fram som så småningom fick namnet Oberá. Staden blev en smältdegel av en mängd, främst europeiska, nationaliteter och i dag bor där runt 55 000 personer.
Några få av svenskättlingarna, de riktigt ålderstigna, pratar fortfarande svenska och diverse stadsdelar och butiker har svenskklingande namn. Hela tre jubileer firar man i år. 120- och 100- årsminnet av de bägge utvandringsvågorna samt 50-årsjubileet av skolan Instituto Carlos Linneo.
En sr-dokumentär om argentinasvenskarna hittar du här.
Etiketter:
Argentina,
Argentinasvenskar,
Oberá,
Utomsvenskt svenskt
måndag 6 juni 2011
Svenska flaggan look-a-likes: Shetlandsöarna
I dag skriver vi 6/6 och det är Sveriges nationaldag. Ytterst få svenskar kan uppge varför vi firar nationaldagen just detta datum, men att den även kallas svenska flaggans dag är något mer känt.
Det finns ett flertal tygstycken som påminner om svenska flaggan: våra nordiska grannländers och Englands flaggor är väl de mest kända. Tänkte passa på att presentera några av de inte fullt lika bekanta.
I dag blir det Shetlandsöarna. Öarna är en gammal vikingakoloni (Hjaltland kallades den av nordborna) - så att korset dyker upp på denna flagga är inte otippat.
Är du en gammal grek spritter det säkert till i kroppen - Grekland använde en liknande flagga tom 1978. Det vertikala strecket var dock centrerad. Numera utgör den ett segment i grekflaggan.
En del städer ståtar ju med egen flagga. Franska Calais och estniska Pärnu har denna design på sina - proportioner och den blå nyansen diffar något.
Det finns ett flertal tygstycken som påminner om svenska flaggan: våra nordiska grannländers och Englands flaggor är väl de mest kända. Tänkte passa på att presentera några av de inte fullt lika bekanta.
I dag blir det Shetlandsöarna. Öarna är en gammal vikingakoloni (Hjaltland kallades den av nordborna) - så att korset dyker upp på denna flagga är inte otippat.
Är du en gammal grek spritter det säkert till i kroppen - Grekland använde en liknande flagga tom 1978. Det vertikala strecket var dock centrerad. Numera utgör den ett segment i grekflaggan.
En del städer ståtar ju med egen flagga. Franska Calais och estniska Pärnu har denna design på sina - proportioner och den blå nyansen diffar något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)