Kingdom of Humanity på Spratlyöarna

Det hettar till i Sydkinesiska sjön. Igår uppmärksammade SvD de cirka 750 små öar som ligger utspridda i ett stort område, många mil från civilisationen, i havet mellan Vietnam, Filippinerna och Borneo. Spratlyöarna kallas de. Öarna ser inte mycket ut för världen, men under vattenytan finns stora mängder fisk och man antar att det kan finnas en hel del fossila bränslen att pumpa upp.

Naturtillgångar plus oklarheter om vem som egentligen har rätten till öarna (sex länder gör anspråk på dem) är ju per definition lika med vapenskrammel, så sannolikt kommer gemene man ha hört talas om Spratlyöarna inom en snar framtid.

Öarnas historia är fascinerande: på 1870-talet bosatte sig den brittiske sjökaptenen James George Meads öarna. Han utsåg sig själv till någon sorts kung i sitt nya rike som han kallade Kingdom of Humanity. Fattiga och förtryckta i Europa erbjöds bli medborgare i landet. Invånarantalet var snart uppe i ett par tusen och Storbritannien ställde upp med miltärt försvar mot att de fick lägga till i öarnas små hamnar.

På 1910-talet hade Kingdom of Humanity sin storhetsperiod: 7000 invånare och eget universitet.

Andra världskriget ledde till katastrofala följder för landet. 1939 tvingades dåvarande kungen, King Franklin, att gå i exil i Australien och med honom följde hela befolkningen - det som i dag kallas spratlydiasporan.

Historien om Kingdom of Humanity är dravel. En bluff. Landet är ett hitte-på-land, eller mikronation som det också kallas. Mikronationer kan vara existerande (Christiania i Köpenhamn brukar anges som ett exempel på en sådan) eller så kan de vara rena skrivbordsprodukter skapade av allt från ensamma, finniga studenter till en grupp galningar.

Vem/vilka som är hjärnan bakom Kingdom of Humanity- tramset är oklart, men landet existerar bara på nätet.

Lonely Planet har ägnat en hel guide till mikronationer. Bloggar om den framledes.

I mikronationssfären är Spratlyöarna heta. Flera fejkländer har sitt territorium på öarna (i fantasin), antagligen för att de är något av tabula rasa i historien och geografin. Det finns emellertid en anledning till det – öarna är inga öar utan ett gytter av flacka kobbar och skär, nästan alla är omöjliga att bebygga. Ogästvänliga är bara förnamnet. Bilden ovan visar hur "landet" Morac-Songhrati-Meads menar att terrängen är beskaffad i regionen. Denna mikronation har f ö den mest ambitiösa hemsidan av Spratlyländerna, kolla här.

Kolla in denna sida för en informativ spratlymikronationslista.