Sonic i Reno

Att jag prenumerar på fyra blaskor samt dagstidning är idiotiskt. Heltidskneg och tre mindre kottar leder till tidsbrist som i sin tur gör att tidningarna alltid hamnar på hög i inplastat skick. Förr eller senare sliter jag upp plasten på de äldsta tidningarna för att hålla högens höjd någorlunda rimlig. Jag bläddrar snabbt igenom tidningarna för att välja ut de två, tre långartiklar som verkar mest intressanta.

Artikeln om Willy Vlautin i förra numret av Sonic hade definitivt ratats om det inte varit för skribenten. Mr Vlautin själv har jag aldrig hört talas om. Han sjunger i ett band (Richmond Fontaine) som jag aldrig hört talas om. Dessutom har han skrivit skönlitterära böcker som gått mig helt förbi. Po Tidholm är däremot en journalist som brukar få till det, så jag ögnade igenom första stycket. Jag fastnade direkt i något som visade sig vara en fenomenal skildring av en stad på dekis.

Willy Vlautin är bördig från Reno i Nevada, USA. Han har lämnat stan, men hans böcker och låttexter utspelar sig där och han åker ofta tillbaka för att kröka och få inspration. Tidholm strålar samman med Vlautin i Reno och spenderar ett par dagar där med honom som ciceron, karln kan ju stan utan och innan.

Platsen är ett tredje klassens Las Vegas, eller som Tidholm uttrycker det: Få platser lider av sådan diskrepans mellan marknadsföringen (mysiga bilder på barnfamiljer som firar weekend) och verkligheten (kedjerökande, aspackade indianer vid enarmade banditer).

Det är sorgliga men fängslande och välskrivna sidor. Street view-funktionen i Google earth är med vid läsningen vilket gör att man med lite detektivarbete kan vidga vyerna vid Tidholms egenhändigt knäppta foton.