Fram till Thatcher-eran var Swansea en stolt och expansiv gruvstad. Sedan vände det. Idag skenar arbetslösheten och heroinmissbruket bland unga har mångdubblats.
Swansea Love Story är nittiotalsklassikern Trainspotting på riktigt. Filmarna följer ett antal människor runt tjugo som är djupt nere i ett heroinberoende eller som precis har lämnat det.
Allt är så naket det kan bli. Kameran följer med sjaviga killar i slitna adidasmjukisar in bakom containrar där de bland skräp och maskrosblad i den spruckna asfalten fixar sin fix, och skjuter upp den. Kameran är med när den tjugoåriga dottern sitter med sin farsa, farsans skabbiga hund och sin dubbelt så gamla pojkvän och röker, krökar och snackar droger. Vi får även vara med när det unga herionistparet tokgrälar på öppen gata, dyngraka på billig päronstarkcider.
Men detta är ingen freakshow. Kameran tar oss även med till de pensionerade gruvarbetarnas manskör och kamratföreningar där de talar om gamla dagar, ondgör sig över Margaret Thatcher och är bekymrade över Swanseas utveckling. Filmskaparna lyfter även fram rasmotsättningarna i staden och talar både med rasister och invandrare.
Det finns ett kängpunkband som heter Skitsystem. Kommer hela tiden att tänka på det bandnamnet när jag ser filmen.
Här kan du sen den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar