tisdag 31 maj 2011

Öar, del 3: Kinmen och Matsu

Kejsaren av Kina regerade ruggigt länge. I flera tusen år. Men för hundra år sedan tog det slut. 1911 blev Kina genom xinhairevolutionen en republik med nationalistpartiet Koumintang i spetsen.

1949 såg Koumintangs dagar ut att vara räknade - Mao tse-Tung och hans Röda armé försökte krossa nationalisterna. Man lyckades inte fullt ut. Fastlandet blev kommunistiskt, men det gamla styret flydde till ön Taiwan där man lyckades hålla stånd.

Ett mindre känt faktum är att man territoriellt lyckades bättre än så. Alldeles intill fastlandet finns ett par oansenliga ögrupper som Taiwan lyckades försvara vid offensiven 1949 -Kinmen och Matsu. Därefter fick Mao annat att tänka på, bla koreakriget. Därtill slöt USA upp bakom Taiwan och lovade blodbad om någon rörde Taiwan, till och med de små ögrupperna som alltså än i dag är Taiwanesiska.

Detta löfte blev ett återkommande inslag i amerikanska presidentkampanjen 1960. Nixon ansåg att Kinmen (eller Quemoy, som man också kan säga) och Matsu låg i frihetssfären och måste försvaras till varje pris. Kennedy tyckte inte att det var USA:s grej att försvara de sketna småöarna.

Nuförtiden är den huvudsakliga näringen på öarna turism. Kimnen är känd för sina oexploaterde små byar. Dessutom har smederna på ön hittat på ett sätt att ta tillvara på alla drivor av metallskrot som finns över ön sedan striderna och bombregnen. De smider flådiga knivar av det gamla stålet och kränger till saftiga priser. Kolla här för att se en smed i aktion.

Dessutom kommer Kinmen år 2016 att hamna i Guinness rekordbok. Då färdigställs världens längsta bro, som kommer att förbinda två av de Kinmenska öarna.

Men i dagarna firar öborna som sagt 100 årsjubiléet av republikens födelse.

Party on.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar